Tikar
VARFÖR JAG VALDE BORZOI
Jag ville ha en hund som i första hand skulle vara en familjemedlem dvs bra med våra barn och deras kompisar. 
En hund som tar det lugnt inomhus och som inte skäller ideligen, och som kan följa med till vänner och bekanta utan att det blir stökigt.
Dessutom ville jag ha en hund som kan hänga med i skog och mark när jag rider, utan att den skall bry sig för mycket om mötande (av vad slag det månde vara)
Jag ville inte ha en krävande pälshund men lite ”fint” fick det gärna vara.
Jag har aldrig ångrat mitt val av ras.
BORZOI RYSK ARISTOKRAT
Utdrag av artikel i Hundsports nr 11/99
Text av: Åsa Lindholm
I Rysslands bitande kalla vinter, där mil efter mil av obebyggd tundra utgjorde ändlösa vita vidder med horisonten som enda riktmärke, jagade den stora vinthunden efter sitt förnämsta byte, vargen.
Under gigantiska välregisserade jakter där hundar, hästar och män kunde räknas i tusental, utvecklades och formades rasen till att bli en stolthet för den burgna klassen.
Länge var den ryska vinthunden, borzoien, en angelägenhet för kungligheter och adelsmän.
I dag är den en sällskapshund vars blotta närvaro förlänar omgivningen flärd och skönhet.
Borzoien hör definitivt till de hundraser som inte passerar obemärkt förbi.
Varhelst den visar sig väcker den uppmärksamhet.
Få andra raser är så stora, har så lång nos och så långa ben.
Kort sagt, få andra SYNS så mycket som borzoien.
Jägaren- Från sin storslagna forntid som utpräglad jakthund har borzoien, eller som den tidigare hette, den ryska vinthunden, åtminstone i viss utsträckning flyttat in i det svenska folkhemmet.
I modern tid är rasen framför allt en utmärkt sällskapshund som i kraft av sitt väsen och utseende ger vardagen guldkant.
Två sidor – minst Inomhus är borzoien en lugn hund som knappt märks.
Den är självständig och finner ingen anledning att flytta på sig för att resten av familjen går från rummet.
Den har inget behov av att ranta efter, ställa sig in eller tigga om kärlek.
Även om en riktigt ung borzoi busar och bär sig åt som hundar i allmänhet, finns ofta redan hos valpen ett slags mogen värdighet och självtillräcklighet.
Lika stillsam och behaglig som borzoien upplevs inomhus, lika explosiv är den när kopplet knäpps loss och ängen ligger vidsträckt framför. Att få kasta sig framåt, accelerera, springa förbi, tvärvända och byta riktning i jakten på ett imaginärt bytesdjur är högsta lyckan.
Man behöver inte vara expert för att förstå att den glädje som löpningen ger hunden är något av en livsessens.
Försiktig början Som valp ska borzoien överhuvudtaget inte motioneras.
Kroppen har fullt upp med att växa, en process som nästan kan ses med blotta ögat, att leka fritt med valpar i samma ålder går däremot bra Kostbehovet är likartat andra hundars och de flesta mumsar i sig vad det erbjuds i skålen eller kan komma över på diskbänken och matbordet. Och det är inte ens säkert de behöver hoppa för att nå extra godbitar.
En borzoinäsa befinner sig i strategisk höjd i ett svenskt standard kök! Vad livslängden beträffar är runt tio år, normalt enstaka hundar når 14-15 år.
Uppfostran Borzoivalpen ska uppfostras och läras vardags lydnad eftersom de kunskaperna är en förutsättning i ett modernt samhälle.
Mycket inlärning går lätt, annat kan vara svårare. På sedvanligt vinthundsmane´r kan borzoien skrika hjärtskärande i förebyggande syfte bara ägaren ser ut att bli en smula för sträng men till och med en sådan sirlig varelse tål faktiskt en tillrättaviselse.
Nu hör till saken att de flesta borzoier ändå är bussiga hundar och sällan utnyttjar sitt eventuella övertag mot en eftergiven ägare.
Att strida om rangordningen i familjen står den främmande.
Familjehund: Som vuxen är borzoien en mjuk hund och kommunikationen behöver sällan kryddas med högljudda kommandon.
Utan att den är speciellt angelägen om att vara till lags eller ställa sig in upplevs borzoien ändå som följsam och lätthanterlig.
Den kan därför vara ett bra val för den som har begränsad erfarenhet av hundar och
hunduppfostran, förutsatt att man noga satt sig in i rasens egenskaper.
Det går t.ex. inte att förvänta sig kadaver disciplin av en borzoi, och de gånger hunden inte lyder underlättar det med en humoristisk inställning till den flyende borzoirumpan som just jagat en hare utom synhåll.
Det är kanske som familjemedlem borzoien kommer allra mest till sin rätt.
Den är allas vän och intar en självklar roll i TV-soffan när barnprogrammets signaturmelodi ljuder.
Snäll och lugn med mjuk päls är klapp och tröstpotentialen hög .
Ingen vakthund Som vakthund är de flesta borzoier usla.
Den finner sällan anledning att skälla för att det står någon vid dörren. Inställningen är att besök är positivt, om det så är mitt i natten.
Vill gästen dessutom ta med sig stereon så varsågod, borzoien gäspar lojt och går tillbaka till sin mjuka säng.
Kanske kan den i enstaka fall avskräcka någon i kraft av sin storlek, men den personen ska i så fall vara helt okunnig om hundars kroppsspråk i övrigt.
Pälsvård Pälsen är lättskött, borstas och kammas igenom med jämna mellanrum.
Ett bad kan också bidra till fräschören. Ingen trimning eller klippning fordras, men ett flitigare bruk av borsten under fällningsperioden är att rekommendera.
Utställningsbestyren omfattar just schamponering och kanske en putts av buk linjens långa behåring.
Många ägare är intresserade av att få sin hund bedömd exteriört och förhållandevis stort antal deltar på utställning åtminstone någon gång.
BORZOI RASSTANDARD
GRUPPTILLHÖRIGHET: Grupp 10, vinthundar
URSPRUNGSLAND: Rysland
RASKLUBB: Borzoiringen Specialklubb är svenska vinthundsklubben
MANKHÖJD: för hanhundar 70 – 82 cm, för tikar 65- 77 cm eller mer
FÄRG: flera färgställningar och kombinationer är tillåtna, t ex enfärgat vitt, vitt med tecken i olika gula, röda, fawn, svarta eller brindl toner m fl.
Under storhetstiden i Ryssland hölls ljusa hundar som de mest eftertraktade då dessa ansågs bäst kamoflerade mot snön.
EXTERIÖR SAMMANFATTNING:
En hund av imponerande storlek med ett i ögonfallande hårsvall.
Den skall vara proportionerlig och väl balanserad , helhets intrycket skall tyda på ädelhet.
Huvudet är långt och smalt, stopet så gott som obefintligt och nos ryggen lätt välvd.
Ögonen är mandelformade med milt men vaket utryck.
Halsen är lång.
I silhuett har borzoien en djup bröstkorg, uppdragen buklinje och överlinjen bildar en båge där bröstkorgen övergår i ländpartiet (speciellt hos hanhunden) och en lång, sabelformad svans, ser man hunden rakt framifrån är den förhållandevis smal.
Extremiteterna är långa och raka.
Rörelserna är fjädrande och mycket marktäckande.
ALLMÄNT En på alla sätt storslagen ras som med värdighet och skönhet aldrig kan undgå att väcka uppmärksamhet.
Besitter fortfarande jaktlusten från forntida dagar.
Mild och behaglig inomhus, explosiv i frihet.